Anaptyxis

Anaptyxis (/a'naptʏksis/)^[1] betecknar inom historisk lingvistik en ljudförändring, som innebär att det i ett ord uppstår en (vanligen obetonad) vokal mellan två konsonanter. Ett exempel är utvecklingen av fornsvenskans sokn till nusvenskans socken:^[2] här har <e> inskjutits mellan <k> och <n>.

Förändringen i exemplet kan schematiskt beskrivas på följande sätt, om vi låter V representerar vokalfonem och K konsonantfonem: KVKK > KVKVK. Anaptyxis bryter upp konsonantkluster och har som effekt att ordformer ändras i riktning mot strukturen konsonant-vokal (KV). Det tycks finnas en universell preferens för den här strukturen.^[3]

Språkforskare studerar ljudförändringar ur två olika perspektiv: som syntagmatiska eller paradigmatiska förändringar. Det syntagmatiska perspektivet omfattar ljudförändringar i uttalet av specifika ord eller grupper av sinsemellan liknande ord. Begreppet anaptyxis används för att beskriva en sådan, syntagmatisk förändring.^[4] Ur det paradigmatiska perspektivet granskas i stället konsekvenserna av anaptyktiska och andra förändringar för ett helt språks fonologiska system.

Många ljudförändringar berör förändringar av enskilda segment, till exempel assimilation eller dissimilation av vokaler och konsonanter. Anaptyxis hör till en annan typ av förändring, en där antalet segment eller segmentens ordning påverkas snarare än deras beskaffenhet. Den här typen av förändringar kallas fullsegment-processer (engelska whole-segment process).^[5]